| Förbandets
historia
Lv
3 har sitt ursprung i Kgl Stockholms Luftvärnsregemente
vilket uppsattes 1941
som
A 11 för skydd av huvudstaden mitt under brinnande krig. Efter flytten till Norrtälje ändrades namnet
1957 till Kgl Roslagens
Luftvärnsregemente.
Av
outgrundlig anledning ersattes regemente i förbandsnamnet till ”kår”
under de sista åren före nedläggningen 2000. Denna kraftiga
uppgradering i tre nivåer från regemente till kår skedde dock endast
till namnet. Uppgifterna, att utbilda ett antal bataljoner och fristående
kompanier för bl a Stockholms luftvärn, var under hela tiden typiska för
ett regemente. Här kan du kortfattat läsa om historien före och under
Lv 3 verksamma tid.
Mellankrigstiden
– insamlingar och frivilligt luftvärn
Under det första världskriget ökade lufthotet genom flygets hastiga
utveckling. Behovet av luftvärn ökade i samma takt. För Stockholms
luftförsvar ordnades en insamling 1918-1919 för att hjälpa till att
skaffa fram åtta 7,5 cm luftvärnskanoner m/18. Snart skulle alltför få värnpliktiga
utbildas i luftvärnstjänst, eftersom 1925 års försvarsbeslut innebar
omfattande förbandsnedläggningar. Räddningen för luftvärnet måste
vara frivillig utbildning.
Initiativet
till den första frivilligkursen togs av kapten Carl Lovén.
Kursen startade sommaren 1925 och fortsatte samma tid 1926. Resultatet
visade att det var möjligt med frivillig luftvärnsutbildning. Efter
ett grundligt förarbete från Lovéns sida kunde Stockholms
Luftvärnsförening bildas den 13 december 1926. Tre år senare hade
föreningen samlat ihop mer pengar till luftvärnskanoner och strålkastare
– denna gång för en yttre försvarsring med luftvärnskanoner som
kunde skjuta 8000 m, en prestation på den tiden. Genom en generalorder
sommaren 1934 fick bl a Stockholms Luftvärnsförening mandat att
utbilda och examinera landstormsofficerare i luftvärnstjänst. Från
1939 skedde en del av kurserna på det blivande Väddö skjutfält.
Här
kan du läsa mer om den frivilliga
luftvärnsverksamheten och dess historia.
Det
andra världskriget – luftvärnet blir eget truppslag
1937 omvandlades artilleriregementet A 9 i Karlsborg till Sveriges första
luftvärnsregemente. Året därpå sattes ett nytt luftvärnsregemente A
10 upp i Linköping. Vid det andra världskrigets utbrott 1939 förlades
en division (numera bataljon) ur A 10, kallad A 10 S, till Stockholm för att försvara
huvudstaden. Förbandet övertog kasernen på Linnégatan 89 i Stockholm
efter Göta Livgarde I 2, som lagts ned. A 10 S ombildades den 1 oktober
1941 till Kgl Stockholms
Luftvärnsregemente A 11,
vilket fick förkortningen Lv 3 då luftvärnet skiljdes från
artilleriet och blev eget truppslag 1942. Förbandet
utbildade värnpliktiga och befäl i Stockholm, och levererade sedan
personalen till det krigsorganiserade luftvärnsregementet A 101 (senare A 401, och från 1944 Lv 10) som överste Einar Sporrong
var chef för.
Här
kan du studera en lägeskarta
över luftvärnets gruppering vid Stockholm under beredskapsåren. Blå
punkt på kartan kartan betyder 7,5 cm pjäsbatteri. Gul punkt
betyder en tropp om två pjäser 40 mm modell 36, en halv gul punkt
betyder 20 mm lvakan eller ksp (ett streck). Röd punkt betecknar
i allmänhet lyssnarapparat och strålkastare. I bland saknades dock
lyssnarapparat och då fick strålkastaren invisning från en närliggande
lyssnarapparat med parallaxkorrigering. I
luftvärnsställningarna på Tivoliberget
i Bergshamra och vid Käppala
på Lidingö finns minnesmärken från beredskapstiden.
Flytten till
Norrtälje
Kasernen på Linnégatan var hårt sliten och Lv 3 trångbott. Primitiva
övningshallar, verkstäder och garage fanns på Gärdet i området där
Sveriges Radio och Tekniska museet numera huserar. Den omedelbara närheten
till storstaden försvårade utbildningen. Dessutom var det på den
tiden en omständlig manöver att ta sig den långa och smala vägen upp
till Väddö skjutfält för skarpskjutning mot luftmål. 1952 flyttade
Lv 3 till nybyggda kaserner i Norrtälje och antog 1957 namnet Kgl Roslagens
Luftvärnsregemente.
1979 samgrupperades även Luftvärnsskjutskolan, LvSS, med Lv 3 i
Norrtälje.
Luftvärnssystem
vid Lv 3
Kanoner och automatkanoner i varierande modeller och kalibrar var under
lång tid kärnan i luftvärnsförbanden. 1944 infördes radar som sedan
dess är mycket viktig för luftvärnets strid. Lv-system 48
med Bofors 40 mm automatkanon L70 och radarbaserat centralinstrument
(CIG 48/760/790) var under huvuddelen av tiden i Norrtälje mycket
viktiga system.
I
början av 60-talet genomförde Lv 3 försök med den brittiska långräckviddiga
luftvärnsroboten 365 ”Bloodhound”, i Sverige Rb
68, som
senare anskaffades av flygvapnet. En robot 68 pryder fortfarande sin
plats i början av kaserngatan som minne av försöken.
Den
amerikanska bärbara roboten ”Redeye” (senare modifierad till
"Stinger")
förekom som Rb 69 vid
Lv 3 under 60-, 70- och 80-talen. Bofors robotsystem 70
utvecklades under 70-talet och har sedan dess varit det dominerande
Svenska närluftvärnssystemet. En vidareutveckling, robotsystem 90,
infördes i ett mindre antal under 90-talet.
Nedläggningen
Efter Sovjetunionens kollaps och det kalla krigets slut startade en successiv
nedmontering av det svenska försvaret. Dråpslaget kom i form av den s
k ominriktningen 2000, vilken i praktiken innebar ett stålbad för Försvarsmakten
som helhet. Endast en huvudplattform per specialtruppslag kunde behållas.
Det integrerade luftvärnscentrat med Lv 3 och LvSS i Norrtälje, i
kombination med närheten till huvudstaden och Väddö skjutfält med
sin försöksplats, var enligt alla såväl militära som civila experter överlägset
bäst lämpat att axla ansvaret för Sveriges framtida luftvärn. Dessvärre
ledde en kombination av politisk okunnighet och ”kohandel”, jämte en
ryggradslös militär styrgrupp, till att man fattade ett annat för
luftvärnet mycket ödesdigert beslut.
Lv
3 lades ned med flaggan i topp den 30 juni 2000, efter nästan 60 år i
det Svenska försvarets och folkets tjänst. Kanske cirkeln kommer att
slutas genom att huvudstadens luftvärn även i framtiden
måste nödlösas genom insamlingar och andra frivilliga insatser?…
"Den
som undandrager sig att fullgöra värnplikten och endast vill njuta av
fosterlandets gåfvor utan att gälda dess kraf, han är ovärdig att nämnas
bland fria svenska män. Att svika Konung och Fäderneslandet har aldrig
varit svenskmannased!"
Källor:
-
Bo
Pederby och Georg Werle ”Lv
3 1941-2000, Huvudstadens luftvärn”, Affärstryckeriet Norrtälje
2001.
-
Bo
Pederby och Georg Werle ”75
år i luftvärnets tjänst”, Luftvärnsförbundet 2002.
-
Carl
Herlitz och Tage Ljunggren ”Luftvärnets
historia, Roslagens luftvärnsregemente”, Militärhistoriska förlaget
1980.
|
